Organism 12 — Paroles et traduction des paroles de la chanson Veritas

La page contient les paroles et la traduction française de la chanson « Veritas » de Organism 12.

Paroles

Vers 1:
Veritas sitter hemma, han går sällan ut
Känner sig aldrig ensam, nästan aldrig ens sällskapssjuk
Träffar endast ett fåtal men kom ihåg
Han kan ha väldigt bra vänner, även om de är få
De håller honom om ryggen som ett kongatåg
Vi borde hälsa på han även om det är långt att gå
Får leta länge, sen ser du ett ljus nånstans
Huset där han bor är alla fönster släckta utom hans
Vi träffas snubben tar säkert hissen upp förbi
En gentleman av karaktär, ett missförstått geni (ja)
Några träffar, sen kan drömma gott om dem
Vissa sliter hela livet för att glömma bort honom
Har haft förhållanden men alla dom var otrogna
De som går emot honom, han kallar dem för omogna
Fåordig, men ibland smårolig
Rak i ryggen alltid rät, för vissa även blåblodig
Hård men inte alltid rättvis, dock bra
Snurrar sen runt era tak, på sätt och vis som klockslag
Har alla svar den dag han använder dem
Du och jag vi känner inte han, men han känner oss
Refräng:
För dom som aldrig frågar, får aldrig veta
Och dom som aldrig vågar, får aldrig leva
Ja. Han lever ensam som en kuf, men dock i själva verket
Är han eran bästa vän utan att ni själva märkt det
För dom som aldrig frågar, får aldrig veta
Och dom som aldrig vågar, får aldrig leva
Ja. Veritas satt hemma, han gick sällan ut
Kände sig aldrig ensam, nästan aldrig ens sällskapssjuk
Vers 2:
Om sanningen ska fram så får du lugna ner dig va
Har inte vänt på kappan, aldrig tummar han på reglerna
Spelar alla instrument utan nåt nothäfte
Själsfränder från spjälsängen ända till jordfästning
Utan honom kan bara halva dig bli nöjd
Samma arm som krossar dig är den som vaggar dig till sömns
Har ett horn i sidan med rävspel och poker
Stolt, inte fåfäng men klär sig propert
Han lever nog ett sparsamt liv
Ingen deg, ändå reser han vart han vill
Ändrats lite kanske, fast han är densamma
Ärrad utav åren, med ett ansikte som passar alla
Alla gastar alltid om hans existens
En tjänst från en okänd som ter sig som din bästa vän
Han ser allt utan spåkonst och kristallkulor
Vissa ser på honom som en tråkmåns med bisarr humor
En bättre vetande fast han aldrig mött gud
Vandrar med sitt paraply, redo för en störtskur
Han ler och valsar fram, med ödets ironi
Dansar efter egen pipa har en högre melodi
Hans namn får fart av vinden som en väderkvarn
Han finns här ibland, frågan är vart är han idag
För Veritas satt hemma, han gick sällan ut
Kände sig aldrig ensam, nästan aldrig ens sällskapssjuk
Refräng 2x

Traduction des paroles

Verset 1:
Veritas est assis à la maison, il sort rarement
Ne jamais se sentir seul, presque jamais même petsick
Frappe seulement quelques uns mais rappelez vous
Il peut avoir de très bons amis, même s'ils sont peu nombreux
Ils le retiennent comme un kongatåg
Nous devrions lui rendre visite, même si c'est un long chemin à parcourir
Regardons pendant longtemps, alors vous verrez une lumière quelque part
La maison où il vit toutes les fenêtres sont éteintes sauf la sienne
Je suis sûr que le gars va prendre l'ascenseur par
Un homme de caractère, un génie incompris (oui)
Quelques coups, puis peut rêver beaucoup d'entre eux
Certains déchirent toute leur vie pour l'oublier
Ont eu des relations mais tous étaient infidèles
Ceux qui vont contre lui, il les appelle immatures
Quelques mots, mais parfois petit plaisir
Droit dans le dos toujours droit, pour certains même à sang bleu
Dur mais pas toujours juste, bien que bon
Puis tourner autour de vos toits, d'une manière comme le temps
Toutes les réponses le jour où il les utilise
Toi et moi on ne le connaît pas, mais il nous connaît
Chorus:
Pour ceux qui ne demandent jamais, ne sait jamais
Et ceux qui n'osent jamais, ne doivent jamais vivre
Oui. Il vit seul comme un bizarre, mais, cependant, en fait
Est-il votre meilleur ami sans que vous remarquiez
Pour ceux qui ne demandent jamais, ne sait jamais
Et ceux qui n'osent jamais, ne doivent jamais vivre
Oui. Veritas était assis à la maison, il sortait rarement
Jamais senti seul, presque jamais même sociable malade
Verset 2:
Si tu veux me dire la vérité tu dois te calmer n'est ce pas
N'a pas tourné son manteau, il ne ventre les règles
Jouer de tous les instruments sans livret
Les âmes sœurs de la crèche jusqu'à l'enterrement
Sans lui seule la moitié d'entre vous peut être satisfaite
Le même bras qui vous écrase est celui qui vous berce pour dormir
Avoir une corne dans le côté avec Fox games et poker
Fier, pas vain mais s'habille bien
Il vit probablement une vie frugale
Pas d'argent, mais il voyage où il veut
Changé un peu peut-être, mais il est le même
Marqué des années, avec un visage qui convient à tout le monde
Tout le monde halète toujours sur son existence
Une faveur d'un inconnu ressemblant à votre meilleur ami
Il voit tout sans track art et boules de cristal
Certains le regardent comme un ennui avec un humour bizarre
Une meilleure connaissance bien qu'il n'ait jamais rencontré Dieu
Marcher avec son parapluie, prêt pour un accident
Il sourit et roule en avant, avec l'ironie du destin
Danser par sa propre pipe a une mélodie plus forte
Son nom prend de l'ampleur par le vent comme un moulin à vent
Il est ici parfois, la question Est où est-il Aujourd'hui
Pour Veritas assis à la maison, il est rarement sorti
Jamais senti seul, presque jamais même sociable malade
Refrain 2x