Ola Magnell — Paroles et traduction des paroles de la chanson Dimman igen
La page contient les paroles et la traduction française de la chanson « Dimman igen » de Ola Magnell.
Paroles
Än finns det tid för en sång innan solen går ner
Jag ville nånting med min dag men jag minns inte mer
Ibland är det svårast att själv bli sin närmaste vän
Det verkar som jag är på väg in i dimman igen
Än är jag nykter och drömsk mellan tårpil och al
Än är jag full och förlorad i Karons lokal
Jag blev aldrig vuxen och fri som en man ibland män
Det verkar som jag är på väg in i dimman igen
Ett barn kliver av på stationen
Ingen där, ingen väntande bil
Fast huset är tomt är det fullt av förbud
Men den sorgen är alltför subtil
Barndomens tilja ska vittra till jord för ett frö
Kramat av frosten och barnet som viskar adjö
Myllan ska vattnas med tårar men jag har på känn
Att färden ibland måste gå genom dimman igen
Jag stod där vid porten till dikten
Men var aldrig välkommen in
Och när jag tog rocken och gick sa en främling
«Den där rocken är inte din»
Men än finns det tid för en sång innan solen går ner
Jag ville nånting med min dag men jag kan inte mer
Bida din tid och din gryning för timman är sen
Och det verkar som jag är på väg in i dimman igen
Traduction des paroles
Pourtant, il est temps pour une chanson avant le coucher du soleil
Je voulais quelque chose avec ma journée mais je ne me souviens plus
Parfois, il est plus difficile de devenir votre ami le plus proche vous-même
On dirait que je retourne dans le brouillard
Pourtant, je suis sobre et rêveuse entre saule pleureur et al
Je suis toujours ivre et perdu dans la chambre de Karon
Je ne suis jamais devenu un adulte et libre comme un homme parfois des hommes
On dirait que je retourne dans le brouillard
Un enfant descend à la gare
Personne là-bas, pas de voiture d'attente
Bien que la maison soit vide elle est pleine d'interdictions
Mais ce chagrin est trop subtil
L'enfance tilja se fanera au sol pour une graine
Étreint par le gel et l'enfant chuchotant au revoir
Le sol devrait être arrosé de larmes mais j'ai un sentiment
Que le voyage doit parfois passer par le brouillard à nouveau
Je me tenais là à la porte du poème
Mais ne soyez jamais les bienvenus
Et quand j'ai pris mon manteau et est un inconnu dit
"Que le manteau n'est pas la vôtre»
Mais encore, il est temps pour une chanson avant le coucher du soleil
Je voulais quelque chose avec ma journée mais je ne peux plus le faire
Bide votre temps et votre aube pour l'heure est en retard
Et il semble que je me dirige à nouveau dans le brouillard